Ligger på en höjd med ett rinnande vatten vid sin fot. 1900-talets trafikregleringar har emellertid starkt förändrat platsen och vattenådern är övertäckt. Traditionen förknippar kyrkan med den helige Sigfrid och hans verksamhet för kristendomens införande i Västergötland under 1000-talet. Den nuvarande kyrkan vittnar om att den har växt fram under århundradenas lopp. Den började sannolikt att uppföras under 1200-talet.
De tjocka stenmurarna i långhusets västra delar stammar från den tiden. Den medeltida kyrkan avslutades åt öster med ett smalare, rakslutet kor. Detta revs 1735, då långhusmurarna förlängdes åt öster och kyrkan fick en tresidig koravslutning. Tornet restes 1748, medan tornhuven tillkom först 1806. 1775 tillbyggdes en korsarm på den norra sidan och 1817 en på den södra.
Interiören får sin prägel av det rikt dekorerade trätaket med framställningar bl.a. av Yttersta domen. Målningarna utfördes 1740 av Johan Ross d ä och hans gesäll, sannolikt Mickael Carowsky. Altaruppsatsen är ritad av C W Carlberg som också är Domkyrkans arkitekt.
Bilder
